Hemma ensam ännu en dag. Bara Elvis och Anna. Vi sitter och lyssnar på musik med Bryan Adams från Spirit och jag har inte ätit någonting än. Jo, en maräng. Känner inte för att vara hungrig idag. Idag känner jag för att skriva. Det jag är bäst på. Skriva.. Jag har ofta så mycket ord inom mig, så mycket som jag bara vill ska ut på papper och i dokument. Jag vill skriva, jag tycker om att skriva och jag är duktig på det. Alla säger det.. och nu går det i stort sätt inte. Shit. Då tänker jag att jag kanske ska ut och ta en cigarett och tänka lite. Men ärligt talat så vill jag inte tänka mer för jag kommer tillslut gå och bli galen.. Hela dagarna sitter jag och tänker och oroar mig. Tänker på sånt som jag vill säga, sånt som jag inte kan säga, sånt som jag vill skriva men sånt som jag ändå inte skriver.. Jag är ung och naiv. Jag har en dålig världsuppfattning men hur kan man inte ha det egentligen? Man får ju en dålig uppfattning! Herregud. Ibland känns det som att mina tankar räcker gott åt väl åt hela Sverige.
När man nekat lyckan av rädsla för motgång och förlust.
Jag behöver bara sluta mina ögon och tänka på oss två. Hon och jag. Tillsammans oslagbara. Det är så jag kan känna allt igen, känna henne.. Vad jag saknar och vad jag älskar. Jag kan inte hjälpa tårarna jag fäller när jag öppnar mina ögon igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar