Nae..
Jag har inte kunnat somna än.
Jag svettas och jag vet att jag kommer sova dåligt.
Jävla skit.
Jag är i en riskzon.
Jag har inte valt att vara där. Jag är tvungen att vara där.
Jag känner mig inte som en risk. Om man blir definerad som en risk då känner man sig bara som en börda. Salt i såren, en jävla sten i skon. Det spelar ingen roll vad man säger för ingen lyssnar fast att de säger att de gör det. Förstår ni alla lögner som flöder? Ni pressar fast att jag står fast vid mitt jag vet inte. Det är nog min mest sagda mening i hela mitt liv. Jag är 90 % säker. Men jag är inte säker på någonting annat. Man kan inte vara säker. Man kan inte ens lita på folk längre. Det finns ingenting här som heter tillit längre, och det finns inget här som heter samvete eller medkänsla. Jag undrar om det bara jag i mitt samhälle som har förstått det för ingen beter sig som att de gjort det. Fan, väx upp.
Folk får reda på saker. De pratar men, de vet inte jävla dugg. Jag hatar folk som går och sprider runt saker. Definitivt lögner. Jag ser sånna människor som lite av omänskliga. De har aldrig tänkt sig in i en annan människas livssituation. Jag tror det är viktigt att göra det ibland. Kan gå, kan inte gå. Men lite jävla medkänsla och samvete kan man faktiskt visa. Känslor är något som alltid kommer finnas där, känslorna är alltid inblandade. Känslor är något som jag numera ser som negativt. Känslor gör dig sårbar. Nu är det negativt tänkande också. Helvete! I Lenhovda får man inte tänka negativt. Eller jo, du får göra precis vad fan du vill men sen får du ta konsekvenser för det. Det spelar ingen roll om någon har med det att göra. I Lenhovda tar vi saken i egna händer!
Dra åt helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar