Jag vägrar och vågar inte titta bakåt, titta på allt det jag trodde aldrig skulle komma tillbaka men sakta men säkert smyger det sig fram tätt in till mig. Är det så? Eller är det något annat? Jag vågar inte tro men jag vågar heller inte förlita mig på något.
Never trust.
Okej, jag trodde den tiden var ett avslutat kapitel men jag hade kanske fel. Jag tänker inte säga någonting så har jag ingenting sagt. Men det är som jag alltid; "När det väl händer något måste allting komma på en och samma gång. "
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar