Du fick mig att glömma alla svåra år.

Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två..

Okej. Det var fruktansvärt länge sen jag kände mig såhär patetisk och det är pga dig. Haha! Att jag skulle falla så för dig. Du fångade väl mig.. men så tappade du väl greppet eller något. Sån otur att min första riktiga kärlek inte varade så länge. Den varar för mig men inte för dig. Den kommer alltid finnas där för mig på något sätt. Jag och mina jävla känslor. Det kommer ta väldigt lång tid innan jag kommer kunna släppa dig om ens jag kommer det överhuvudtaget.

Och här sitter jag och skriver, öppnar mig för vem som helst. Vilken människa som helst kan sitta här och läsa. Sen kan de såklart gå och säga det till någon annan, som går och säger det till någon annan. De flesta vet nog vem jag skriver om och endel kanske kommer tycka jag är patetisk (som jag just nu också känner mig..) eller gud vet vad. Men jag bryr mig inte. Jag kan inte rå för mina känslor och av stor erfarenhet så vet jag att det är bättre att släppa ut det som finns inom än istället för att låta det vara kvar där.. Låta det sitta där inne och riva och göra ont.

Ganska synd också att någon som kanske läser detta går och pratar om detta till själva personen jag skriver om och det ger det hela en så fel bild av detta. Isåfall är det bättre att personen detta handlar om läser det själv och för en gång skull kanske kan förstå mig. Om det är någon som verkligen tycker jag är patetisk i mina inlägg här i mina blogg när jag skriver såhär långa inlägg som jag ibland gör ska jag säga dig att de är inte patetiska alls. Du tycker att inläggen är patetiska för att de är för djupa för dig helt enkelt. Du förstår inte. Du förstår inte mig och inte heller innebörden av mina inlägg. Jag skriver inte detta till någon egentligen.. Isåfall till personen det handlar om men den personen läser det ändå inte vilket gör det hela ganska mycket så lättare. Det är riktigt riktigt skönt att skriva av sig såhär som jag gör ibland. Varför jag skriver såhär långt är mest för mig och min egna skull. För jag tolkar denna texten och mina känslor rätt och på mitt sätt. En annan människa som läser detta kanske tolkar denna texten och mina känslor helt fel. Det blir oftast så för en utomstående person. Men iallafall.. Detta är min blogg, mitt sätt att skriva och mitt liv- om du stör dig på det så skit i att läsa! :) Jag tycker om att skriva iallafall, det är mitt sett att lättare uttrycka mina känslor. Punkt slut! :D