tisdag 10 juni 2008

Hurt.

Jag var glad men du var såklart tvungen att få mig att må sämre än någonsin. Jag har nog aldrig mött en person som sårar så mycket som du gör. Varför kan du inte bara vara som du var förut? Varför kan du inte vara den underbara personen som fick mig att må fruktansvärt bra? Varför kan du inte vara den personen som jag blev kär i? Jag kan också må dåligt ibland, det är inte bara du som kan det men det fattar du tydligen inte för allt verkar kretsa kring dig.. Jag går hela tiden och hoppas att det kommer bli som förut när jag nästan innerst inne vet att det inte kommer bli så.. Du säger att du tycker om mig som fan men att du inte vet hur du vill ha det.. Men det är ganska jobbigt att gå och vänta.. på kanske ingenting..? Jag har iallafall sagt det jag vill säga till dig, att jag älskar dig.

Det gör så jävla ont. Ikväll sårade du mig verkligen.. Vet inte ens om du förstod att du gjorde det.. Jag hatar att jag känner såhär, känns som mina känslor för dig aldrig kommer försvinna. Men jag vill inte att du ska försvinna från mitt liv, jag vill att du alltid ska finnas där. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om du försvann...

Inga kommentarer: