7 Augusti.

Igår kom då Mich till mig. Vi var allmänt cp ett tag och lyssnade på Egon Kjerrman. :) Sen kom Daniel och hämtade och så körde vi ner till Statoil där bl.a Mats, Sandra, Matilda, Lasse och Daniel var. Stod där en stund och snackade och hade allmänt skittråkigt så vi körde hem till mig sen istället och satte oss på min trapp och pratade massor. Hah, det var kul. ;) Där efter kom Martin förbi en sväng för att sen köra hem Michelle och Matilda. Daniel drog hem till sig själv.

Sen sög resten av kvällen. Michelle vet varför..

Puss.

Forgetting is the worst.

Hopplöst. Meningslöst. Kommer aldrig att hända. Aldrig..

Okrossbar. Oförstörbar. Stark. Smart. Osårbar. Trodde jag att jag var..

Hånar. Förstör. Missförstår. Orkar inte. Hatar? Sårar. Gör du..

Det är så ensamt utan dig..

Något som ingen vill vara med om. Något som sårar. Något som hugger dig rakt i hjärtat. Något som spottar dig rakt i ansiktet. Något som man aldrig tänkte på. Det blev jag van vid. Det är jag van vid. Varför blev det såhär? Hur blev det såhär?

Jag hatar samhället. Jag hatar länet. Jag hatar landskapet.
Jag älskar de som får mig att stanna här. Jag älskar allt som gör mig lycklig. Jag älskar att bli älskad.
Men fan vad jag vill flytta! Bortbortbortbort från dig, från er, från allt som har funnits i min närhet i stort sett hela mitt liv. Jag vill ha massor med nytt.


Poetica..

6 Augusti.

Nu är jag hemma hos pappa igen! Har varit skönt att vara uppe hos mamma, Tommy och Marcus men också skönt att komma hem till pappa och Åsa. Precis när jag kommit hem packade jag upp, Lillian kom och så hjälpte hon mig måla grunden på huset. :) Ska snart käka och sen kommer MICHAN hit!!:D Lovelovelove you. <3 Vi ska kanske vara med Martin eller Daniel eller båda två.. No idea! Vi får la se..

Sen är det ju Karl Oscar dagarna i helgen och jag ska förmodligen bo i Växjö hela helgen hos Emme! :)<3 Ska bli mycket mycket trevligt.

MEN NU ska jag äta! Pussss.

Du fick mig att glömma alla svåra år.

Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två..

Okej. Det var fruktansvärt länge sen jag kände mig såhär patetisk och det är pga dig. Haha! Att jag skulle falla så för dig. Du fångade väl mig.. men så tappade du väl greppet eller något. Sån otur att min första riktiga kärlek inte varade så länge. Den varar för mig men inte för dig. Den kommer alltid finnas där för mig på något sätt. Jag och mina jävla känslor. Det kommer ta väldigt lång tid innan jag kommer kunna släppa dig om ens jag kommer det överhuvudtaget.

Och här sitter jag och skriver, öppnar mig för vem som helst. Vilken människa som helst kan sitta här och läsa. Sen kan de såklart gå och säga det till någon annan, som går och säger det till någon annan. De flesta vet nog vem jag skriver om och endel kanske kommer tycka jag är patetisk (som jag just nu också känner mig..) eller gud vet vad. Men jag bryr mig inte. Jag kan inte rå för mina känslor och av stor erfarenhet så vet jag att det är bättre att släppa ut det som finns inom än istället för att låta det vara kvar där.. Låta det sitta där inne och riva och göra ont.

Ganska synd också att någon som kanske läser detta går och pratar om detta till själva personen jag skriver om och det ger det hela en så fel bild av detta. Isåfall är det bättre att personen detta handlar om läser det själv och för en gång skull kanske kan förstå mig. Om det är någon som verkligen tycker jag är patetisk i mina inlägg här i mina blogg när jag skriver såhär långa inlägg som jag ibland gör ska jag säga dig att de är inte patetiska alls. Du tycker att inläggen är patetiska för att de är för djupa för dig helt enkelt. Du förstår inte. Du förstår inte mig och inte heller innebörden av mina inlägg. Jag skriver inte detta till någon egentligen.. Isåfall till personen det handlar om men den personen läser det ändå inte vilket gör det hela ganska mycket så lättare. Det är riktigt riktigt skönt att skriva av sig såhär som jag gör ibland. Varför jag skriver såhär långt är mest för mig och min egna skull. För jag tolkar denna texten och mina känslor rätt och på mitt sätt. En annan människa som läser detta kanske tolkar denna texten och mina känslor helt fel. Det blir oftast så för en utomstående person. Men iallafall.. Detta är min blogg, mitt sätt att skriva och mitt liv- om du stör dig på det så skit i att läsa! :) Jag tycker om att skriva iallafall, det är mitt sett att lättare uttrycka mina känslor. Punkt slut! :D

:(!

Jag kan inte leva ett liv utan dig
Vart du än går finns du inom mig
Mitt hjärta det brinner, det slår så hårt
Men ta min hand, vi ska aldrig skiljas åt
Aldrig skiljas åt

Det är han jag vill leva med
Det är han jag vill åldras med
Det är han jag vill dela alla dar med

Det är han som leder mig
Det är han som tar mig hem
Det är han, det är han som jag älskar


guuuuuuuuud! försvinn från mitt huvud, från mina tankar..

3 Augusti.

Har redan skrivit om min helg så ni får glo på min bilddagbok. Har inte så stor lust att skriva det igen..

Abstinens @ Bilddagboken.se!

1 Augusti.

Det är redan augusti.. Gud vad tiden går fort. Snart börjar skolan och man är tvungen att stiga upp en timma tidigare än innan och så kommer man hem en timma senare än innan. Fan vad jobbigt. Jag hoppas verkligen jag blir nöjd och tycker den linjen jag valt blir bra och rolig! :) Annars vet jag inte riktigt vad jag gör.. Så jävla misslyckat isåfall. Heeeh.

Nu är iallafall Lollo och hennes mamma Helene här. Vi har varit en sväng hos Bologna och ridit lite och nu har vi precis fikat. :) Om typ runt en timma skulle jag tro kommer Matilda och Michelle hit. <3 Blir troligtvis att vi åker till Kosta på 18årsfest. Hoppas det blir kul. ;D

Men nu ska jag vara social med de andra!

Pusspuss.